75% avklarat!!

För en och en halv vecka sedan gjorde jag min tredje behandling. Nu är alltså 75% avklarat! Denna gången fick jag sitta i en bekväm fåtölj med uppfällbart benstöd. Helt OK.
PICC-linen har varit ett bekymmer de senaste omläggningarna. Den kryper sakta men säkert ut ur armen och hade nu passerat det kritiska stadiet 10 cm. Alltså beslöt man att den skulle tas bort. Och att sista behandlingen skulle bli via en ven i armen. Ja, inte mig emot. Den har förorsakat exemliknande märken på armen av all plast som skulle skydda själva anordningen. Det är inte snyggt, men det går väl över. När sköterskan sakta men säkert drog ut den förvånades jag av att den inte var blodig. Jag fick känna på den och den var torr och len, trots att den alldeles nyss suttit inne i en ven i min arm där blodet forsat fram, både bredvid och i den. Fantastiskt vilka material det finns!
På kvällen packade vi bilen och dan efter körde vi till Stockholm. Det gäller att passa på medan jag fortfarande mår hyfsat. Yngsta dottern S och lille J följde med. Äldsta dottern L och hennes N gifte sig för två veckor sedan och nu har de flyttat till ett fint litet parhus i Vällingby. De hade naturligtvis inte hunnit packa upp speciellt mycket, men det fanns färdiga sovplatser för oss inkommande gäster, en söt liten trädgård, trevliga grannar, gratis parkering på gatan (annat än på Ö-malm där det kostar 120:-/dygn, plus trängselavgift), god mat och trevligt bemötande.
Lille G var inte helt frisk, men var vid gott mod ändå.
Midsommaraftonens väder lovade uppehåll och sol, så vi satsade på det och ställde upp den nyinköpta grillen och startade processen med allt det där som männen tycker är så trevligt. Vi andra sippade vin och kolsyrat KALLT vatten. Jag fattar inte att det inte går med rumsvarmt vatten eller ens kranvatten. Det smakar järn blandat med nåt annat. Nåja, kroppen får ett vitt halvår.
Solen sken och sonen M med sambon T och lille D kom över och familjen var samlad igen!
Grillat kött, goda tillbehör, champagne, vin, kolsyrat vatten, jordgubbstårta och kaffe. Vi var mätta och belåtna och barnen var nöjda. Lille G njöt av att kunna köra sin lilla bil på sin egen gräsmatta. Vi sparkade lite boll och det var jättekul. Men till slut blir man bara för trött och då är det skönt att mamma bestämmer att det är dags att krypa till kojs.
Vi satt länge under markisen och pratade och njöt av midsommarljuset.
Dagen efter regnade det och det fortsatte det med ända till onsdagen. Alla de utflykter vi tänkt göra funkade inte och det var nog lika bra det för det hade jag inte orkat. För jag blev allt sämre och mådde illa och var jättetrött. Mest satt jag i en skön fåtölj och småsov och läste lite saga för G. Han och jag tittade mycket på barnkanalen. Han tittade och jag blundade.
Familjen pysslade om mig och jag var ytterst petig med maten - det enda som gick att äta på morgonen var rostat, vitt bröd med lite smör. Lunchen bestod av två kokta potatisar mosade till mos och en stekt grillkorv, middagen gick oftast bättre med mat som familjen åt, men bara lite. Mellan alla målen åt jag en skorpa då och då och drack kolsyrat vatten eller äppeljuice.
Jag stoppade i mig alla de mediciner och sprutor jag skulle och toppade med extra medel mot illamåendet. Det hjälpte lite i alla fall.
Diskmaskinen som följde med huset gav upp. Till stor frustration för L och N. I två år hade de bott utan diskmaskin och hade glatt sig så åt att äntligen slippa diska allt för hand. Och så ville diskmaskinen inte! Men det är en stor lycka att mannen i mitt liv är tekniskt begåvad och utrustad med ett enormt tålamod. Han plockade ner diskmaskinspanelen i detaljer, konstaterade att inga detaljer inuti var trasiga, så det var kanske bara att sätt ihop allt igen och hoppas på att det skulle bli bra. Och det blev det. Nästan. Maskinen diskade, men öppnade inte diskmedelsluckan. Nå, diskmedelskapseln är väl bara att lägga nånstans löst. Så löstes den frustrationen upp.
Vi åkte hem igen på onsdagen och det gick som vanligt bra.
Sommaren vill sig inte riktigt ännu men vi har fått ett par magiska dagar på altanen med sommarvärme och bara lite vind. Jag ligger där och läser och njuter av att må bättre och bättre. Illamåendet har sjunkit undan till en nivå som är hanterbar och som gör att jag kan göra annat än att bara ligga i soffan och stöna.
Nu ska jag kanske få ork till att titta över mitt knappförråd och kanske lägga ut dem på Tradera.

5 dagar sedan

Nu har det gått 5 dagar sedan andra behandlingen. Och den här omgången mår jag faktiskt mycket bättre. Kan det bero på att jag fortsatte med kortisonet 2 dagar till eller på att min kropp vänjer sig? Ja, inte vet jag, men bättre känns det. Illamåendet finns, men inte lika överväldigande som förra gången. Den här gången kan jag äta lite mer och det hjälper ju också.
Jag hade ett härligt kalas den 19 maj när min stora familj kom, mina barn och barnbarn, vänner och grannar. Utom yngsta dottern S för både hon och lille J var förkylda och hade ögoninflammation. Alla förstod att jag var extremt infektionskänslig och vi kramades bara på avstånd. Vi hade ordnat med handsprit, små handdukar, (tvättdukar från IKEA,) i en liten korg och satt en korg på golvet för använda handdukar. Det funkade jättebra!
Håret satt kvar ända tills efter helgen, då började det falla av i tussar och det kändes alldeles dött. Totalt livlöst! Den veckan hämtade jag peruken som blev över förväntan. Bra och fin frisyr, bra färg och fin passform. Och på torsdagen rakade S av mig håret. Det kändes inte bekvämt från början och dessutom blev det så kallt! Men man vänjer sig vid allt och det har mannen i mitt liv också gjort. Han hade svårt med att se mitt hår falla och pratade om hur fint mitt hår varit när vi träffades för 38 år sedan. Men efter alla åren och tre barn och allt vad livet har ställt till för mig, så blir det tjocka håret tunnare och till sist är det bara stubben kvar.
Peruken funkar bra, men blir varm och jag föredrar den fina sidensjalen jag fick. Jag känner mig fin i den och då kan jag också hålla huvudet högt.
Nästa stora händelse sker den 9 juni. Då gifter sig äldsta dottern L med sin N och detta sker på Skansen. Det ska bli så roligt och spännande i en sån annorlunda miljö. Får se om jag tar sjalen eller peruken. Det beror på om det blåser mycket. För om det gör det står håret på peruken rakt upp och det skulle se kul ut på bröllopsfotot :-D!  Det blir ingen fest nu, eftersom de flyttar till sitt hus veckan efter bröllopet och har bestämt att festen får komma senare. Blir jättebra! Då hinner jag komma ifatt med behandlingar, illamående, trötthet och allt sånt.
Symaskinen får allt vänta lite till, orken och inspirationen saknas just nu. Sitta i soffan och läsa eller virka och sticka, det är det jag kan nu. Men det blir också små projekt av det. Lillasyster J ska ha barn i sommar och jag virkar ett litet barnvagnstäcke. Bild kommer senare.

7 dagar sedan

Nu har det gått 7 dagar sedan behandlingen. Och de har inte varit lätta! De första två dagarna mådde jag hyfsat, hade en otrolig metallsmak i munnen, men annars ganska OK. Tog illamående preparaten och trodde att det skulle stanna med det. Men nähä! Det är mycket potenta medel jag får i flytande form rakt in i kroppen. Och de gör naturligtvis det de ska göra. Se till att jag blir frisk och förblir frisk. Men vägen dit!!
Kroppen gjorde ont -  axlarna, benen (så där inuti) fötterna och benen krampar, huvudvärk (tål inte kaffe!!) och så detta illamående som ligger som en våt duk över hela tillvaron. Jag får vara mycket försiktig med vad jag stoppar i munnen för det kan lika gärna komma upp igen. Bums! Jag tänker mig först vad som kan smaka OK och om jag inte kväljs då, så kan det vara nåt att prova. Vanlig yoghurt t.ex. går bra, om det inte är för mycket, rostat bröd med smör, kolsyrat vatten. Det enda positiva i just den biten är att jag går ner i vikt ;-).
Mannen i mitt liv ser till att jag vilar, han kommer med vatten, han pysslar om mig och tröstar när jag gråter för att det är så otroligt obehagligt att må illa. Jag väcker honom på natten för att han ska vara vaken med mig, han somnar i och för sig ganska fort igen, men han grymtar i alla fall inte.
Ett par nätter har jag haft riktigt svårt att sova för kroppen är i obalans med hur jag ska ligga. Det gjorde ont vilken ställning jag än provade. Och man kan ju inte sova när man ändrar ställning 788 gånger per natt.
Jag surfade runt lite på nätet för att kolla hur det hängde ihop med cytostatika och illamående. Förklaringen ligger i att cytostatikan förstör, temporärt, slemhinnorna i magen och då kan nåt elakartat enzym utsöndras och då mår man illa. Ett tips var att äta lite och ofta, så det praktiserar jag. Bra med nätet.
Mina ljuvliga barn hör av sig och är bekymrade, men jag har sån glädje av att prata med dem att det håller obehaget borta länge efter samtalet. Jag fick rådet att ta en Alvedon innan jag gick och la mig för att kunna somna utan smärta. Det gick bra. Så nu har jag sovit en hel natt utan att vakna mer än en gång.
Nu, på dag 7, kan jag känna att jag mår bättre. Inte bra, men bättre. Metallsmaken är kvar och illamåendet också men lite, lite mindre.
Imorgon, tisdag, ska jag få min PICCline omlagd på min vårdcentral och sedan ska jag in och prova bröst!
Det ska bli jättespännande! Den protesen jag har nu är mjuk och traskar runt i bh:n som den vill. Men nu ska jag väl få nåt som stämmer i storlek och tyngd.
Och på eftermiddagen hämtar jag peruken. Om den blir bra kommer det kort här, annars inte!
På lördag ska jag/vi ha kalas. Eftersom jag verkligen har sett fram emot detta så kan jag ju inte bara ställa in allt! Det kommer att bli så roligt! Barnen och barnbarnen kommer, min stora familj, vänner och arbetskamrater! Mmm, gläder mig!

Behandling

Idag var det alltså dags för den första behandlingen. Förberedde med smörgåsar, bok, korsord och virkning. Buss till sjukhuset, upp med hissen och anmälan i luckan. Sen fick jag mig en säng tilldelad och syster K kom in och berättade hur allt skulle gå till idag. Två olika preparat, koksaltlösning före, mellan och efter och illamåendemotmedel.
Lite pyssel med PICClinen med tvätt och lite nya, och längre, slangar skulle fästas på den. Syster K hängde upp påsarna med cytostatikan och fäste mig i dem och så var det hela igång. Efter ett tag hämtade jag kaffe och vatten. Läste min bok, åt mina smörgåsar, löste ett korsord, pratade ett par ord med mina rumsgrannar och plötsligt var det klart. 2,5 timmar hade gått otroligt fort. Syster K gav mig en hel del material som distriktssköterskan på min vårdcentral behöver för att kunna sköta om PICClinen. Jag fick ny tid för behandling, den 29/5 och en hel massa remisser för provtagningar varje vecka.
Ännu så länge, klockan är 23.57, mår jag bra. Har tagit tabletter mot illamående och dem ska jag ta imorgon också tillsammans med kortisonet.
Sedan åker jag med yngsta dottern S och lille J till IKEA för att bunkra upp champagneglas och servetter till kalaset den 19:e. Lite kul måste man ha!
Jag lovade bilder från allt det sydda och de kommer, bara inte idag ;-).

Allt är inte glädje

Nu var det igen mycket länge sedan jag skrev här. Mycket har hänt med de ljuvliga pojkarna som föddes med två veckors mellanrum i februari och mars. De växer och frodas och har börjat känna igen sin mormor och ger mig leenden som välter berg!
Tyvärr är det inte alltid som glädjen riktigt får breda ut sig. Samma dag som lille J föddes fick jag beskedet att jag hade en tumör i vänster bröst. Samtidigt som glädjen var stor över J:s födelse, var sorgen stor över att cancern kommit tillbaka.
 För 14 år sedan, 1998, opererades jag för bröstcancer. Man tog en tårtbit av vänster bröst. Sedan följde 9 tuffa behandlingar med cellgifter, samtidigt som jag studerade till specialpedagog. Utbildningen var på Umeå Universitet, på distans, vilket gjorde att jag kunde vila när jag inte mådde bra och jobba, vid datorn, trots att håret föll av och illamåendet slet i kroppen. Peruken jag fick då var en mardröm. Varm, illasittande och helt fel i färg och hårstruktur. Ganska snart bytte jag eländet mot en sjal jag snodde runt på huvudet som en liten turban. Mycket bekvämare och mindre varm och äcklig. Barnen gav mig olika sjalar att ha vid olika dagar. Efter dessa behandlingar var det dags för 6 veckors strålning. Umeå Universitetssjukhus var platsen för detta. Bodde på patienthotellet, absolut hur fint som helst! Strålning 20 minuter varje dag utom helgerna. Då tog jag bussen hem till familjen i Luleå.
Jag visste alltså vad som väntade när jag fick det här beskedet! Nu följde en rad olika undersökningar, röntgen, samtal med läkare, narkosläkare, förbokade tider för mjukprotesutprovning, röntgen igen, nya samtal. Jag grät mycket under den här perioden och mannen i mitt liv visade vad han gick för. Han tröstade och lyssnade men såg till att det vanliga livet gick vidare. Man måste äta, man måste sova, man måste gå ut, man måste duscha, man måste trots allt leva vidare. Barnen tröstar, lyssnar och stöttar med glada tillrop och helig ilska över ödet som deras mamma drabbats av. Mina fyra syskon ringer, mailar och messar, mina föräldrar ringer och pratar om vanliga saker. Mina arbetskamrater hör av sig och berättar hur de har det. Min bästa väninna ringer ofta och vi pratar LÄNGE. Jag är en rik människa som har en sådan social krets att luta mig emot!!
Operationen den 22/3 gick bra och hela bröstet togs bort.  Då hade jag lille D att glädjas åt. Han som föddes den 17/3.
Hade fått tid på onkologen och min plan A var att de skulle titta på mig där och säga: Vad gör du här? Du är frisk! Gå din väg! Schas!
Men det gick inte riktigt som tänkt utan det blev plan B. Cellgifter, håravfall, illamående, trötthet. Egentligen ville läkaren att jag skulle få tid NU. Men jag lyckades förhala det genom att tala om att:
 1. Jag fyllde 60 år. 2. Jag hade opussade barnbarn. 3. Barnen hade förberett kalas i Stockholm åt mig.
Aha, sa läkaren, detta måste tas hänsyn till, så då fick jag en senare tid.
Innan dess var det ultraljud av hjärtat, så att det orkar med cellgifterna, utprovning av peruk, (hurv) och isättning av PICCline (perifert insatt central cateter) och röntgen igen.
 Det gick förvånansvärt bra hos frisören. Det har flutit mycket vatten under broarna när det gäller utformning och frisyrer.
Så imorgon klockan 11.00 ska jag börja behandlingen. Lite pirrigt är det men jag vet också vad som väntar efter allt detta. Håret växer ut (kanske blir det rött och lockigt den här gången :-)  ) illamåendet försvinner och orken kommer tillbaka. Och när det sker kommer jag att utnyttja den fina födelsedagspresenten jag fick av barnen. En helg i Köpenhamn! Nåt att se fram emot!!
(Jag har sytt en hel del trots allt men de bilderna kommer nästa gång.)

Ännu ett barnbarn!!

Vi är lyckligt lottade. Två barnbarn på mindre än tre veckor! En liten pojke föddes på Södersjukhuset i Stockholm idag och alla inblandade mår bra. Trötta men lyckliga! Det känns fint att jag skickat med äldsta dottern L, en hel IKEA-kasse full med trevliga saker till bebisen, när de åkte hem efter en vecka hos oss.

Symässan i Malmö är ett måste och vi, yngsta dottern S och hennes lille J, och jag åkte dit. S har en MYCKET liten bil men det är i den bilen J:s babyskydd finns. S ville inte köra i Malmö, så då föll det på mig. Efter att ha dragit tillbaka förarsätet de 10 cm som gick (J var i vägen :), ) så krånglade jag mig in bakom ratten. Knäna i hakhöjd och med ratten i bröstkorgen körde vi iväg. Jag hade kollat på Eniro hur vi skulle köra och lik förbenat missade jag en korsning och vi hamnade i ett villaområde. Nåja, u-sväng och samma väg tillbaka, och se där var nåt vi båda kände igen! En skylt med texten "Stadion"! Hur missade vi den innan? Men nu hamnade vi i alla fall rätt. Kön ringlade en bra bit ut på trottoaren, men det tog nog bara 20 minuter att komma in.
Väl inne har vi sedan länge ett mönster att gå efter. Väldigt enkelt, gång upp och gång ner. Fast den här gången sa J att han var hungrig och då var det bara att hitta ett hörn i fiket och S fick amma honom.
Sen var det bara att utforska. S hittade garn och stickor. Jag hittade egentligen mest smågrejor. Alla dessa ljuvliga tyger som ligger färgmatchade i fina rader - jag vill ta med allt hem och jag kan inte bestämma mig, så då avstår jag. Dessutom har jag så det räcker hemma. Fast en liten rapport med kockar blev det.
Efter c:a fyra timmar var J lite less och vi åkte hem.
Just nu har jag sytt en massa näsduksfodral. Lätt och roligt. Kommer bilder senare.

Blev nu dragkedjan åt rätt håll?

Nä, inte det nä. Sprätta och sy om!

Men den blev fin. Gardintyg från IKEA, mjuk vadd och flanell inuti.

J låg i den åkpåsen jag sydde och som blev riktigt fin. Egentligen blev den lite stor eftersom barnvagnar idag är mycket mindre än när detta mönstret gjordes. Men huvudsaken är ju att han inte fryser! Eller hur? 

Jag har också sytt ett insektsnät i spets.  Lätt gjort efter mönster från Stoff o Stil.

Lite smågrejor. En sprättare med gummiknopp som tar hand om trådbitarna som blir när man sprättar, maskinnålar, både till brodermaskinen och Berninan. Praktiskt i 10-pack av en sort. S säger att jag är en "gadget-typ". Så jag köpte en linjal för att göra Dresdenmönster. Stickmarkörer, nåt material som sväller i vatten och är så snyggt, så snyggt. Idag vet jag inte riktigt varför jag gick på det. Duktig försäljare? Dessutom, det röda i mitten är ett busskortsfodral. Det är en gymnasieklass  Lund som ingår i Ungt företagande. De startar ett företag och driver det och när de går ut gymnasiet läggs verksamheten ner. Smart sätt att lära sig entreprenörskap och företagande. 

Till ett förkläde kanske?

Tre nystan soft cotton-garn, 80 cm rundsticka med bambustickor och mönster till fyra små tröjor. Allt för 67 spänn. S handlade och jag fick uppdraget att sticka. Ska bli spännande att prova bambustickor.

Svenska Mönster. Dom är dyra, men jättebra! Mönstret till höger har inte funnits i min storlek tidigare, så nu var det bara att klippa till.

Av ett randigt tyg från IKEA. Ett tyg på 3-meters rulle för 79 kronor. Jag skar ut trekanter och sydde ihop det igen. Mannen i mitt liv har svårt med just det momentet. Först klippa sönder för att sen sy ihop allt igen! Suck! Detta blir ett docktäcke. Det ska bli ljusblå fleece på baksidan.

Här är alla strykjärns Rolls eller Lamborgini om man så vill! En Laurastar Magic S4. Äldsta dottern L, säger att det är Flodhästen Laura. Den låter när den startar och blåser ånga. Jag "hittade" den på Hem- och Villamässan. Demoexemplar. Och den ville följa med mig hem! Det är som med choklad, man kan inte motstå!!

Rejäl slang till ett nätt och ganska lätt järn. I strykbordet sitter en fläkt som man kan få att puffa upp hela strykytan eller som suger och då "sitter" tyget liksom fast och småbitar man ska stryka, flyttar sig inte och krullar sig. Alltså, jag säger bara det, Flodhästen Laura!! Välkommen hem!

 

Det är den övre, genomskinliga delen, som innehåller vattnet. Man ser den knappt, men ett lodrätt handtag markerar var den sitter. I den undre delen blir vattnet till ånga. Häftigt!

Nytt barnbarn!!

I går kväll fick vi ett nytt litet barnbarn. Yngsta dottern S och hennes sambo blev föräldrar till en pojke! Oj, en sån väntan! Man kunde ju inte göra NÅT på hela dan kändes det som. Flera gånger under den långa väntan fick vi små sms som meddelade hur saker och ting utvecklade sig. Vi är djupt imponerade! Mellan värkarna tyckte hon att det var läge att uppdatera föräldrar och syskon!
Sent på kvällen, när vi nästan hade börjat tro att det kanske skulle bli ett litet "skottbarn", ringde den stolte, nyblivne fadern och berättade att allt hade gått bra och att alla mådde bra, fast mycket trötta!! Just nu vet vi inte hur vikt och längd var, pappan hade inte riktigt koll på det just då. Men det får vi ju veta hur som helst. Nu längtar vi till att få träffa den nya världsmedborgaren på riktigt.

Nu finns det alster från Sanna Stunder utlagda på epla.se.

Tripptrapptrullspel med knappar

Här är fickan för knapparna

Likadant som ovan, annan placering av färgerna

Shoppingkasse

Shoppingkasse med ficka, fodrad

Bokomslag för pocket. 

Med sidenband för att visa vilken sida man är på.

Ett till bokomslag

Annan färg på sidenbandet

Teglasskydd. Fodrat och vadderat.

Docktäcke

Barnvagnstäcke med spets

Närmare bild på spetsen

Litet spjälsängstäcke

Fodrat med fleece