Nu har det gått 5 dagar sedan andra behandlingen. Och den här omgången mår jag faktiskt mycket bättre. Kan det bero på att jag fortsatte med kortisonet 2 dagar till eller på att min kropp vänjer sig? Ja, inte vet jag, men bättre känns det. Illamåendet finns, men inte lika överväldigande som förra gången. Den här gången kan jag äta lite mer och det hjälper ju också.
Jag hade ett härligt kalas den 19 maj när min stora familj kom, mina barn och barnbarn, vänner och grannar. Utom yngsta dottern S för både hon och lille J var förkylda och hade ögoninflammation. Alla förstod att jag var extremt infektionskänslig och vi kramades bara på avstånd. Vi hade ordnat med handsprit, små handdukar, (tvättdukar från IKEA,) i en liten korg och satt en korg på golvet för använda handdukar. Det funkade jättebra!
Håret satt kvar ända tills efter helgen, då började det falla av i tussar och det kändes alldeles dött. Totalt livlöst! Den veckan hämtade jag peruken som blev över förväntan. Bra och fin frisyr, bra färg och fin passform. Och på torsdagen rakade S av mig håret. Det kändes inte bekvämt från början och dessutom blev det så kallt! Men man vänjer sig vid allt och det har mannen i mitt liv också gjort. Han hade svårt med att se mitt hår falla och pratade om hur fint mitt hår varit när vi träffades för 38 år sedan. Men efter alla åren och tre barn och allt vad livet har ställt till för mig, så blir det tjocka håret tunnare och till sist är det bara stubben kvar.
Peruken funkar bra, men blir varm och jag föredrar den fina sidensjalen jag fick. Jag känner mig fin i den och då kan jag också hålla huvudet högt.
Nästa stora händelse sker den 9 juni. Då gifter sig äldsta dottern L med sin N och detta sker på Skansen. Det ska bli så roligt och spännande i en sån annorlunda miljö. Får se om jag tar sjalen eller peruken. Det beror på om det blåser mycket. För om det gör det står håret på peruken rakt upp och det skulle se kul ut på bröllopsfotot :-D! Det blir ingen fest nu, eftersom de flyttar till sitt hus veckan efter bröllopet och har bestämt att festen får komma senare. Blir jättebra! Då hinner jag komma ifatt med behandlingar, illamående, trötthet och allt sånt.
Symaskinen får allt vänta lite till, orken och inspirationen saknas just nu. Sitta i soffan och läsa eller virka och sticka, det är det jag kan nu. Men det blir också små projekt av det. Lillasyster J ska ha barn i sommar och jag virkar ett litet barnvagnstäcke. Bild kommer senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar