75% avklarat!!

För en och en halv vecka sedan gjorde jag min tredje behandling. Nu är alltså 75% avklarat! Denna gången fick jag sitta i en bekväm fåtölj med uppfällbart benstöd. Helt OK.
PICC-linen har varit ett bekymmer de senaste omläggningarna. Den kryper sakta men säkert ut ur armen och hade nu passerat det kritiska stadiet 10 cm. Alltså beslöt man att den skulle tas bort. Och att sista behandlingen skulle bli via en ven i armen. Ja, inte mig emot. Den har förorsakat exemliknande märken på armen av all plast som skulle skydda själva anordningen. Det är inte snyggt, men det går väl över. När sköterskan sakta men säkert drog ut den förvånades jag av att den inte var blodig. Jag fick känna på den och den var torr och len, trots att den alldeles nyss suttit inne i en ven i min arm där blodet forsat fram, både bredvid och i den. Fantastiskt vilka material det finns!
På kvällen packade vi bilen och dan efter körde vi till Stockholm. Det gäller att passa på medan jag fortfarande mår hyfsat. Yngsta dottern S och lille J följde med. Äldsta dottern L och hennes N gifte sig för två veckor sedan och nu har de flyttat till ett fint litet parhus i Vällingby. De hade naturligtvis inte hunnit packa upp speciellt mycket, men det fanns färdiga sovplatser för oss inkommande gäster, en söt liten trädgård, trevliga grannar, gratis parkering på gatan (annat än på Ö-malm där det kostar 120:-/dygn, plus trängselavgift), god mat och trevligt bemötande.
Lille G var inte helt frisk, men var vid gott mod ändå.
Midsommaraftonens väder lovade uppehåll och sol, så vi satsade på det och ställde upp den nyinköpta grillen och startade processen med allt det där som männen tycker är så trevligt. Vi andra sippade vin och kolsyrat KALLT vatten. Jag fattar inte att det inte går med rumsvarmt vatten eller ens kranvatten. Det smakar järn blandat med nåt annat. Nåja, kroppen får ett vitt halvår.
Solen sken och sonen M med sambon T och lille D kom över och familjen var samlad igen!
Grillat kött, goda tillbehör, champagne, vin, kolsyrat vatten, jordgubbstårta och kaffe. Vi var mätta och belåtna och barnen var nöjda. Lille G njöt av att kunna köra sin lilla bil på sin egen gräsmatta. Vi sparkade lite boll och det var jättekul. Men till slut blir man bara för trött och då är det skönt att mamma bestämmer att det är dags att krypa till kojs.
Vi satt länge under markisen och pratade och njöt av midsommarljuset.
Dagen efter regnade det och det fortsatte det med ända till onsdagen. Alla de utflykter vi tänkt göra funkade inte och det var nog lika bra det för det hade jag inte orkat. För jag blev allt sämre och mådde illa och var jättetrött. Mest satt jag i en skön fåtölj och småsov och läste lite saga för G. Han och jag tittade mycket på barnkanalen. Han tittade och jag blundade.
Familjen pysslade om mig och jag var ytterst petig med maten - det enda som gick att äta på morgonen var rostat, vitt bröd med lite smör. Lunchen bestod av två kokta potatisar mosade till mos och en stekt grillkorv, middagen gick oftast bättre med mat som familjen åt, men bara lite. Mellan alla målen åt jag en skorpa då och då och drack kolsyrat vatten eller äppeljuice.
Jag stoppade i mig alla de mediciner och sprutor jag skulle och toppade med extra medel mot illamåendet. Det hjälpte lite i alla fall.
Diskmaskinen som följde med huset gav upp. Till stor frustration för L och N. I två år hade de bott utan diskmaskin och hade glatt sig så åt att äntligen slippa diska allt för hand. Och så ville diskmaskinen inte! Men det är en stor lycka att mannen i mitt liv är tekniskt begåvad och utrustad med ett enormt tålamod. Han plockade ner diskmaskinspanelen i detaljer, konstaterade att inga detaljer inuti var trasiga, så det var kanske bara att sätt ihop allt igen och hoppas på att det skulle bli bra. Och det blev det. Nästan. Maskinen diskade, men öppnade inte diskmedelsluckan. Nå, diskmedelskapseln är väl bara att lägga nånstans löst. Så löstes den frustrationen upp.
Vi åkte hem igen på onsdagen och det gick som vanligt bra.
Sommaren vill sig inte riktigt ännu men vi har fått ett par magiska dagar på altanen med sommarvärme och bara lite vind. Jag ligger där och läser och njuter av att må bättre och bättre. Illamåendet har sjunkit undan till en nivå som är hanterbar och som gör att jag kan göra annat än att bara ligga i soffan och stöna.
Nu ska jag kanske få ork till att titta över mitt knappförråd och kanske lägga ut dem på Tradera.

5 dagar sedan

Nu har det gått 5 dagar sedan andra behandlingen. Och den här omgången mår jag faktiskt mycket bättre. Kan det bero på att jag fortsatte med kortisonet 2 dagar till eller på att min kropp vänjer sig? Ja, inte vet jag, men bättre känns det. Illamåendet finns, men inte lika överväldigande som förra gången. Den här gången kan jag äta lite mer och det hjälper ju också.
Jag hade ett härligt kalas den 19 maj när min stora familj kom, mina barn och barnbarn, vänner och grannar. Utom yngsta dottern S för både hon och lille J var förkylda och hade ögoninflammation. Alla förstod att jag var extremt infektionskänslig och vi kramades bara på avstånd. Vi hade ordnat med handsprit, små handdukar, (tvättdukar från IKEA,) i en liten korg och satt en korg på golvet för använda handdukar. Det funkade jättebra!
Håret satt kvar ända tills efter helgen, då började det falla av i tussar och det kändes alldeles dött. Totalt livlöst! Den veckan hämtade jag peruken som blev över förväntan. Bra och fin frisyr, bra färg och fin passform. Och på torsdagen rakade S av mig håret. Det kändes inte bekvämt från början och dessutom blev det så kallt! Men man vänjer sig vid allt och det har mannen i mitt liv också gjort. Han hade svårt med att se mitt hår falla och pratade om hur fint mitt hår varit när vi träffades för 38 år sedan. Men efter alla åren och tre barn och allt vad livet har ställt till för mig, så blir det tjocka håret tunnare och till sist är det bara stubben kvar.
Peruken funkar bra, men blir varm och jag föredrar den fina sidensjalen jag fick. Jag känner mig fin i den och då kan jag också hålla huvudet högt.
Nästa stora händelse sker den 9 juni. Då gifter sig äldsta dottern L med sin N och detta sker på Skansen. Det ska bli så roligt och spännande i en sån annorlunda miljö. Får se om jag tar sjalen eller peruken. Det beror på om det blåser mycket. För om det gör det står håret på peruken rakt upp och det skulle se kul ut på bröllopsfotot :-D!  Det blir ingen fest nu, eftersom de flyttar till sitt hus veckan efter bröllopet och har bestämt att festen får komma senare. Blir jättebra! Då hinner jag komma ifatt med behandlingar, illamående, trötthet och allt sånt.
Symaskinen får allt vänta lite till, orken och inspirationen saknas just nu. Sitta i soffan och läsa eller virka och sticka, det är det jag kan nu. Men det blir också små projekt av det. Lillasyster J ska ha barn i sommar och jag virkar ett litet barnvagnstäcke. Bild kommer senare.