7 dagar sedan

Nu har det gått 7 dagar sedan behandlingen. Och de har inte varit lätta! De första två dagarna mådde jag hyfsat, hade en otrolig metallsmak i munnen, men annars ganska OK. Tog illamående preparaten och trodde att det skulle stanna med det. Men nähä! Det är mycket potenta medel jag får i flytande form rakt in i kroppen. Och de gör naturligtvis det de ska göra. Se till att jag blir frisk och förblir frisk. Men vägen dit!!
Kroppen gjorde ont -  axlarna, benen (så där inuti) fötterna och benen krampar, huvudvärk (tål inte kaffe!!) och så detta illamående som ligger som en våt duk över hela tillvaron. Jag får vara mycket försiktig med vad jag stoppar i munnen för det kan lika gärna komma upp igen. Bums! Jag tänker mig först vad som kan smaka OK och om jag inte kväljs då, så kan det vara nåt att prova. Vanlig yoghurt t.ex. går bra, om det inte är för mycket, rostat bröd med smör, kolsyrat vatten. Det enda positiva i just den biten är att jag går ner i vikt ;-).
Mannen i mitt liv ser till att jag vilar, han kommer med vatten, han pysslar om mig och tröstar när jag gråter för att det är så otroligt obehagligt att må illa. Jag väcker honom på natten för att han ska vara vaken med mig, han somnar i och för sig ganska fort igen, men han grymtar i alla fall inte.
Ett par nätter har jag haft riktigt svårt att sova för kroppen är i obalans med hur jag ska ligga. Det gjorde ont vilken ställning jag än provade. Och man kan ju inte sova när man ändrar ställning 788 gånger per natt.
Jag surfade runt lite på nätet för att kolla hur det hängde ihop med cytostatika och illamående. Förklaringen ligger i att cytostatikan förstör, temporärt, slemhinnorna i magen och då kan nåt elakartat enzym utsöndras och då mår man illa. Ett tips var att äta lite och ofta, så det praktiserar jag. Bra med nätet.
Mina ljuvliga barn hör av sig och är bekymrade, men jag har sån glädje av att prata med dem att det håller obehaget borta länge efter samtalet. Jag fick rådet att ta en Alvedon innan jag gick och la mig för att kunna somna utan smärta. Det gick bra. Så nu har jag sovit en hel natt utan att vakna mer än en gång.
Nu, på dag 7, kan jag känna att jag mår bättre. Inte bra, men bättre. Metallsmaken är kvar och illamåendet också men lite, lite mindre.
Imorgon, tisdag, ska jag få min PICCline omlagd på min vårdcentral och sedan ska jag in och prova bröst!
Det ska bli jättespännande! Den protesen jag har nu är mjuk och traskar runt i bh:n som den vill. Men nu ska jag väl få nåt som stämmer i storlek och tyngd.
Och på eftermiddagen hämtar jag peruken. Om den blir bra kommer det kort här, annars inte!
På lördag ska jag/vi ha kalas. Eftersom jag verkligen har sett fram emot detta så kan jag ju inte bara ställa in allt! Det kommer att bli så roligt! Barnen och barnbarnen kommer, min stora familj, vänner och arbetskamrater! Mmm, gläder mig!